Wärsan'09

Bells, Jennie, Maria och jag på Wärsan. Kunde inte sluta med annat än skratt och fylla. Roligt se nanting hade vi! Ungefär ingen från Åsele kände igen mig. Jag fick stirra upprepade ggr på folk innan de såg att det var jag. Roligt, men lite trist. Jag kändå så igen alla. Eftersom alla ser ut som de alltid gjort, ungefär. Ingen var sig direkt olik. Sa jag föresten att jag hade roligt? Det vare! Mina släktingar kände heller inte igen mig. Fick förklara länge innan han såg att jag var Ingvars jänta. Även. En annan snubba ba, Visst äru Ingvars jänta? Jag är tydligen lik honom i mer än våran fantastiska humor.

Sen kom en annan kille. Hejjade och började prata. "Vi har ju jobbat ilag.. ÅMV" Jaha, sa jag. Det är min syster du pratar om. Han tyckte vi var fruktansvärt lik och ville se mitt leg för att vara säker. Sen tyckte han det var pinsamt som börjat prata med mig som jag var Martina. Jag tyckte det mest var roligt. Jag skrattade som ett tok. Boris hette han, och han hälsade till Syster.

Tack Emma Nilsson för komplimangerna! Hon tyckte jag var fantastiskt snygg!
Hon ba, Håll min cider, för att sen kunna göra båda tummarna upp!
Så snygg var jag!