Älskar onsdagar, typ

Med stampande, tunga och släpande steg gick jag hem inatt. Lika elak som en 3-åring. Jag svor åt kylan och bilarna som stirrande körde förbi. Mest för att de stirrar. Sedan för att de tror jag går the Walk of Shame och är upprörd därför. Det ser ju ut som jag går the Walk of Shame, oftast. Men jag gör inte det. Jag går bara hem från haremet. Till katten. Stampade hela villarydsbacken. Med armarna i kors hela vägen. Jag måste sett skojjig ut. Men jag var upprörd. När jag kom genom stan kändes det mest uppgivet och jag släppte armarna mot marken. Jag försökte hålla fast i ilskan och de uppröra känslorna. Men det slutade att jag försökte räkna ut tim-pengen på 3200 kr på 40 min. Det gick sådär. Räknade högt för mig själv och bilar körde förbi. Jag kom inte fram till något. Bara att jag stod på samma ruta som tidigare. Förutom att jag hade hunnit vara arg en stund. Man känner sig lite uppgiven när den enda man vill ha i lse, har legat med det största äcklet i världshistorien. Det är äckligt och jag tappar intresse. Och just det hade jag inte lust med. Men vad finns det att göra? Jag får väl gå isäng. Kliva upp - jobba - gå hem på Villaryd 1200 och mata Spirited Away! Ah. Nu känns det redan bättre! Inte för att jag har fått säga det. Utan för att jag får gå hem kl 12 imorgon till människor jag älskar. (nog för att jag är med dem varje dag) Men jag uppskattar det lika mkt varje gång. Idag är onsdag! Och vad gör vi då, Kära Familj? We're gonna party like it's my birthday!