Vet inte om jag håller på att bli helt galen eller om jag bara älskar att överdriva och låtsats ha ont. Svimningskänsla, är det hypokondriskt?

Underbart väder!
Jag ville promenera.
Men kom att tänka på att vid ansträngning får jag ont i magen. För jag ska gå till jobbet, och det tar 25 min i min nya lunkande inte-så-ont-i-magen takt. Men jag kan ändå få ont. Sedan jobba, då får jag alltid ont. Sen om vi ska på hotelle, så kommer jag dansa. Det blir ansträngning och säkert ont. Sen om jag måste gå till och från hotelle, det blir ansträngning och säkert ont. Sedan ska jag jobba hela dagen imorgon, likamed ont.
Av allt tänkande fick jag ångest.
Sen blev jag bara ledsen.
Ibland vet jag inte om jag är hypokondrisk eller om det bara är nödvändigt att tänka sådär. Jag hoppas jag är hypokondrisk.
Jag tror av allt tänka på att få ont, fick jag ont.
Sedan har jag blåskatarr. Jag funderade starkt ett tag på att slita ut urinblåsan, när jag låg och badade.

Vansinnigt trött blev jag iaf när jag hade varit på apoteket och köpt 56 alvedon och sedan promenerat runt kvarteret. Kändes som benen gått i hundra år.

Vad ska det bli av gammkroppen?

Nu ska jag vila en stund.