onsdag, september 23

Avslutat kapitel

Jävligt intressant hur jag alltid blir syndabocken och att alla jämt ska hata mig!
Och kolla nog nu, än en gång, alla älskar att hata mig. Det är bara så. You just can't hate me enough!
Från att alltid svara när man ringer till att vara "upptagen". Varför kan man inte bara vara ärlig istället och säga det man vill ha sagt?
Från att alltid ha tid att prata till att vara för stressad för att prata eller ens kunna säga hej. Det är ju förbannat trevligt! Jag älskar verkligen när en "vänner" hatar en i smyg. Jag tror att allt är okej och nästa gång man ser dem så har de hittat en anledning att hata mig. Jag älskar det verkligen. Om ni då kunde säga när ni blev arg, istället för att jag ska inse det själv långt efteråt. Verkligen bra kompisar alltså! Jag hatar er båda två. Jag skulle skjuta er båda om jag hade skjutvapen. Så jävla omoget att inte ens kunna säga varför ni beter er som ni gör. Jag hatar er båda så jävla mkt. Ni förstår inte hatat. Ingen har någonsin hatat er så jävla mkt som jag gör nu! Man kan ju vara så jävla mogen att man då iaf kan prata även om man är arg på någon! Nu är det slut på detta. Jag hatar er. och det går inte över. Det gör det faktiskt inte. Aldrig mer något annat än rent och skärt hat. Fy fan för er!

1 kommentar:

  1. Det är synd att de ska ta sån tid ibland innan man ska inse vilka som är ens vänner.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.